Etymologi
Till föreningens namn har valts Glossa, från ordet glossa i klassisk grekiska, som betyder 1. tunga, 2. språk, 3. munstycke. På vulgärlatin betyder glo(s)sa 1. svårdefinierat ord eller plats, 2. ordförklaring, kommentar, tolkning.
Under medeltiden var glossa en aktuell term, som betydde en av auktoritet i texten direkt mellan raderna eller i marginalen tillagd förklaring eller kommentar; glossan avspeglade tolkarens och forskarens förhållande till sitt källmaterial och till sin historia.
Från och med 1100-talet utvecklades glossan speciellt av rättslärda, glossatorer och teologer till en fullt utvecklad form av vetenskaplig forskning och skrift. Genrens kanske kändaste juridiska verk är Franciskus Accursius (ca 1182/1185 - 1260/1263) år 1230 sammanställda Glossa ordinaria (även känd som Glossa magistralis). Själva texten består av tre standardverk (Institutiones, Digesta och Codex Justinianus) om romersk rätt från 500-talet. Dessa har i Glossa ordinaria kommenterats i över 96 000 glossor dvs kommentarer i marginalen och noter. De teologiskt lärde samlade dessutom i Glossa ordinaria kommentarer om den medeltida bibelversionens, Vulgata, texter. Verkets tidigaste skeden kan spåras tillbaka till 800-talet, men verkar ha fått sin populäraste form i Laonskolan i medlet av 1100-talet. Denna på kyrkofädernas texter baserade bibelkommentar var under århundraden grundtexten för bibelförklaringarna.
Ordet glossa finns även i moderna språk, t.ex. engelska, där ordet gloss förekommer: 1. ordförklaring, kommentar eller anmärkning i marginalen, 2. förklaringar, översättning mellan raderna, 3. vilseledande tolkning. Jämför med glossary som betyder vokabulär samt svenskans glosa: 1. vokabel, ord, 2. glåpord, kraftuttryck, 3. kommentar, ordförklaring, randanmärkning, förklarande ord.
