Minna Sandelin & Kirsi Salonen
Inledning
Finlands medeltidshistoria, särskilt från och med den senare hälften av 1300-talet, är i huvudsak skriven på svenska. Den främsta anledningen härtill är den lag för städer som togs i bruk i det svenska riket efter år 1350, dvs. Magnus Erikssons stadslag (MESL). Stadslagen fastställde att alla juridiska dokument i fortsättningen ska utarbetas på svenska. Det finns därmed rikligt med gamla dokument gällande Finland på svenska som kan utnyttjas i såväl historisk som språkhistorisk forskning och undervisning. Många av dessa dokument har på senare tid blivit lätt tillgängliga tack vare digitalisering. Däremot råder det dessvärre brist på personer som kan läsa och tolka ursprungligen handskrivna texter på medeltidssvenska och som dessutom är insatta i texternas samhälleliga, kulturella och rättsliga kontext. Detta faktum utgör bakgrunden till ett pågående projekt mellan läroämnet nordiska språk och historieämnena vid Åbo universitet. I det följande presenterar vi detta projekt där Stockholms stads tänkeböcker spelar en central roll.
Vad är tänkeböcker
Benämningen tänkebok är en lätt försvenskning av det medellågtyska ordet denke[l]bôk som avser ursprungligen en viss typ av stadsböcker i de nordtyska städerna. Dessa har varit mönstergivande för de svenska tänkeböckerna. Trots de nordtyska förebilderna är de svenska tänkeböckerna svenska originaltexter, inte översättningar från tyska. I svensk tappning avser tänkeböckerna protokoll och minnesanteckningar skrivna vid rådstugurätten på olika håll i det senmedeltida och tidigmoderna Sverige. I vårt projekt fokuserar vi på Stockholms stads tänkeböcker men förutom Stockholm finns det svenska tänkeböcker bevarade exempelvis från Kalmar, Arboga och Jönköping. Även i Finland har man använt ett motsvarande system där städernas rådstugurätter har protokollfört sina beslut. Några finländska tänkeböcker har inte bevarats i sin helhet. Utifrån ett annat medeltida dokument (DF-nummer 2816) är det ändå uppenbart att man i Åbo har använt motsvarande rättsprotokoll i mitten av 1400-talet. Ett kort fragment av ett lokalt rättsprotokoll från Raumo har även bevarats från början av 1500-talet (Lähteenoja 1947; Salonen 2009, 29–30).
För Stockholms del skrevs protokollen i tänkeböckerna vid stadens rådstugurätt. Närvarande i rådstugan var stadens råd som bestod av borgmästaren och ett antal rådmän. Fogden på Stockholms slott agerade ordförande. Centrala aktörer i rådstugan var stadsskrivare som konkret skrev ner de texter som möter oss i tänkeböckerna.
Den äldsta bevarade tänkeboken från Stockholm är daterad till 1474. Det är troligt att några ännu äldre band har funnits men gått förlorade (Moberg 2010:109). De stockholmska tänkeböckerna sträcker sig tidsmässigt ända till 1660-talet. I språkhistorisk beskrivning handlar det därmed om en period från yngre fornsvenska till äldre nysvensk tid, under vilken det svenska språket genomgick en rad genomgripande förändringar, inte minst vad gäller exempelvis förenkling av kasussystemet och stabilisering av ledföljden (Pettersson 2005).
Det är inte enbart i beskrivningen av språkets förändring som tänkeböckerna är relevanta. Det långa tidsspannet från 1400-talet till 1600-talet gör att Stockholms stads tänkeböcker är en central källa till vår kännedom om verksamheten i rådstugan och det omgivande stadssamhället under flera århundraden. Stockholms stads tänkeböcker hör inte till de allra äldsta svenska tänkeböckerna, men genom sitt omfång och sin detaljrikedom räknas de till de mest betydelsefulla (Moberg ibid.).
Det är en hel del personer och platser som nämns vid namn i tänkeböckerna. Medeltidens stockholmare bestod av en relativt heterogen grupp och detta syns även i tänkeböckerna. Det vistades många mer eller mindre tillfälliga besökare i Stockholm, t.ex. tyska köpmän och soldater, och finska drängar och pigor. Därför är det naturligt att många av de namngivna personerna i tänkeböckerna är just finländare som på olika vis var inblandade i rådstuguprocesser. De kunde vara delaktiga i t.ex. våldsbrott, parter i arvstvister eller husköp, men de kunde även nämnas i samband med bl.a. administrativa ärenden och vittnesmål. Därför är tänkeböckerna också en central källa till vår kännedom om finländarnas förehavanden i den dåtida huvudstaden. Det är de ställen i tänkeböckerna där Finland, någon del av Finland eller någon finländare nämns som vårt projekt går ut på.
I det följande presenterar vi först närmare Stockholms stads tänkeböcker som material i vårt projekt, varefter vi övergår till den kurs som utgör kärnan i det aktuella projektet.
Stockholms stads tänkeböcker some material
De bevarade tänkeböckerna från Stockholm sträcker sig över en period på närmare två hundra år, vilket innebär att de utgör en ansenlig textmängd. Handskrifterna bevaras på stadsarkivet i Stockholm. Storleksmässigt motsvarar de ett på höjden vikt A4-ark (s.k. kvartoformat), vilket är ett vanligt format på handskrifter vid städernas råd. Från medeltiden, dvs. från tiden före reformationen och Gustav Vasas regeringstid har det till våra dagar bevarats 11 tänkeböcker, som omfattar åren 1474–1500, 1504–1508 och 1511–1520. Vårt projekt handlar i första hand om medeltida tänkeböcker.
Innehållet i en tänkebok är kronologiskt disponerat så att de rättsfall som behandlats i rådstugan under en och samma dag har protokollförts efter varandra i boken. Många rättsfall återupptogs till behandling flera gånger under en längre tid vilket gör att en forskare som vill följa med ett visst fall ska söka fram det vid flera datum i en tänkebok. De originala tänkeböckerna innehåller dessvärre inte något person- eller ortnamnsregister som kunde underlätta sökningen. Vi saknar exakta uppgifter om hur många rättsfall som har behandlats i rådstugurätten i Stockholm och hur många separata behandlingsgånger som finns i tänkeböckerna. Antalet uppgår i vilket fall som helst till tiotusentals.
De i rådstugurätten behandlade rättsfallen har huvudsakligen nedskrivits alla som separata avsnitt som inleds med datering. I samband med dagens första rättsfall anges datumet vanligtvis på latin, t.ex. sabbato ante Marie Magdalene (lördagen före heliga Maria Magdalenas helgdag). I anslutning till de övriga rättsfallen under samma dag hänvisas enbart till denna latinska datumangivelse genom uttrycket eadem die (samma dag). Om varje rättsfall finns kortfattat antecknat centrala uppgifter, exempelvis i brottmål vem som anklagade vem och för vad. I slutet fastställs vilken dom rätten har fällt, exempelvis böter eller dödsstraff, i fall den anklagade konstaterades vara skyldig till det aktuella brottet. Bild 1 visar ett tänkeboksdokument i original.
Det är inte en enkel uppgift att läsa handskrivna tänkeböcker. Skrivarna har använt sig av många förkortningar och handstilen i den snabbt nedskrivna texten kan inte alltid tydas utan svårighet. Kunskaper i paleografi kommer till nytta vid läsning av tänkeböcker. Ibland är syntaxen osammanhängande och elliptisk och ortografin kännetecknas av mycket variation. Av dessa anledningar lämpar sig tänkeböckerna inte som material på grundstudienivå.
Som stöd i läsningen av handskrivna tänkeböcker kan man använda editionsserien Stockholms stads tänkeböcker som består av ett tjugotal band, varav de fem första banden innehåller medeltida tänkeböcker. Det första bandet som innehåller dokument från år 1474–1483 publicerades år 1917 av Hans Hildebrand. De editerade tänkeböckerna gör att dessa texter lättare kan introduceras på olika kurser i svenskämnet och historieämnena. Editionsarbetet pågår fortfarande och nu har forskarna kommit till det tidigmoderna materialet från 1600-talet (se Stockholms stadsarkiv). På bild 2 ser vi samma dokument editerat som bild 1 visade i original.
Finlädskt perspektiv: FMU och DF
I vårt projekt ligger fokus på de ställen i tänkeböckerna som har anknytning till Finland eller finländare. En stor del av de rådstuguprotokoll från Stockholm som finländare eller Finland förekommer i finns sammanfattade och publicerade i storverket Finlands medeltidsurkunder (FMU) av Reinhold Hausen (utarbetat 1910–1935). I denna publikationsserie har Hausen, dåvarande direktör för statsarkivet i Helsingfors, editerat alla dittills kända medeltida dokument som handlar om Finlands område eller finländare, dvs. mycket annat än enbart tänkeboksdokument. I sin helhet består FMU av åtta band med närmare 7000 dokument som handlar om det medeltida Finland.
Reinhold Hausens arbete med FMU gick ut på att han skrev sammanfattningar på alla dokument med anknytning till Finland och finländare och i många fall finns hela dokumentet och tillhörande uppgifter att läsa i FMU. Dessa sammanfattningar kallas regester (ty. Regesten, medeltidslat. regestum, senlat. regesta) (SAOB). I en regest anges kort det huvudsakliga innehållet samt person- och ortnamnen i ett originaldokument.
Vad gäller Stockholms stads tänkeböcker förhåller det sig ändå annorlunda i fråga om regester och dokument i FMU. Eftersom alla medeltida tänkeböcker från Stockholm inte var editerade då FMU publicerades, har Hausen inte kunnat kopiera dokument rörande Finland genom att utnyttja färdiga editioner. Därför har han tyvärr inte publicerat alla tänkeboksdokument i sin helhet utan endast sammanfattat dem på några få rader i FMU med hänvisning till originalet. De kortfattade tänkeboksregesterna är också mycket annorlunda än de regester som är skrivna för andra dokument editerade i FMU. Hausen har nämligen ofta blandat tidig 1900-talssvenska med medeltidssvenska, ibland med direkta citat från originalet. Detta gör att tänkeboksregesterna rent språkligt inte utan vidare är av hög kvalitet. Denna brist till trots har Hausens edition varit av central betydelse för finländsk medeltidsforskning, eftersom Hausen i alla fall på detta sätt har lyckats göra innehållet tillgängligt för exempelvis dagens historiker och släktforskare. På bild 3 har vi dokument DF 4352 i Hausens FMU (jämför med bilderna 1 och 2).
Hausens FMU är tillgänglig endast i bokform, och de utsålda volymerna har länge varit svåra att få tag på. Då olika källdatabaser började bli vanligare på 1990-talet, tog Riksarkivet i Finland initiativet till att göra en egen databas av FMU genom att skanna och publicera dess innehåll. Databasen fick namnet Diplomatarium Fennicum (DF). Detta projekt som pågick i början av 2000-talet finansierades av Finska Kulturfonden. Tekniskt sett blev databasen dock fort omodern och i slutet av 2010-talet genomgick den en omfattande teknisk uppdatering och modernisering inom ramen för ett annat projekt som finansierades av Konestiftelsen. Under projektet blev det klart att Hausens edition saknar en del numera kända medeltida dokument och DF utökades med ett antal sådana dokument. För båda projekten se diplomatariets webbsidor. I bild 4 ser vi nu dokument 4352 i databasen DF.
Den moderniserade DF-databasen kunde dock inte kompletteras till alla delar i det senare projektet. För tänkeböckernas del innebär det främst två problem. För det första saknas det fortfarande i både FMU och DF en del medeltida tänkeboksdokument inklusive regester som handlar om finländare och Finland. För det andra innehåller FMU och följaktligen DF sådana regester som inte kvalitativt uppfyller dagens krav, särskilt ur språklig synpunkt. Ofta finns själva tänkeboksdokumentet inte att läsa i samband med regesten i dessa fall.
Stockholms stads tänkeböcker har använts i ytterst liten utsträckning i språkhistorisk forskning i Finland, men finska historiker har hänvisat till materialet (Lamberg 2001; Salonen 2009). I Sverige har tänkeböcker forskats mera även ur språkets synpunkt (t.ex. Svanlund 1988; Moberg 1989 och 2010; Carlquist 2000; Pettersson 2017).
Tänkeböckerna utgör en mångsidig resurs. Textprov ur dem används ofta som exempel på medeltidssvenska på kurserna i språkhistoria vid finländska universitet. Texterna innehåller yrkesbenämningar, person- och ortsnamn, ord på vardagliga föremål, dialog och inslag på tyska, finska och latin. Även deras morfologi och syntax inspirerar till diakrona studier av språkets förändring. I historieämnena är tänkeböckerna välkända resurser inom såväl samhälls-, kultur- som rättshistoria. Vi – nordister och historiker – är intresserade av samma texter och kan hjälpa varandra att få mer utav dem genom samarbete. Denna tanke var startskottet till planeringen av vårt projekt Hur editerar man gamla dokument? – Stockholms stads tänkeböcker och vår kurs med samma namn.
Projektet
Trots Hausens gedigna arbete med FMU finns det ett relativt stort antal rådstuguprotokoll från Stockholm som är intressanta ur finländskt perspektiv men som saknas i FMU. I vårt projekt vill vi för det första kartlägga vilka dessa protokoll är och för det andra utöka Diplomatarium Fennicum med dem. På detta sätt kan vi fylla luckor i finländsk historieskrivning och bidra med nytt material till det finländska diplomatariet. En tredje del av projektet är den kurs som beskrivs i det följande.
I projektet utgör kursen den konkreta kärnan, inom vilken studenterna arbetar med tänkeboksmaterialet. Kursen är avsedd för studenter i nordiska språk och historieämnen. De deltagare som studerar nordiska språk som huvudämne har avlagt en kurs i svensk språkhistoria tidigare, men historiestuderandena har nödvändigtvis inga förkunskaper i äldre svenska. Kursen inleds därför med en introduktion till svensk språkhistoria med huvudvikt på tänkeböckernas tidevarv. Den språkhistoriska delen följs av en inblick i medeltidshistoria med fokus på rättsliga system och traditioner i det dåtida Sverige.
Att öka deltagarnas kännedom om FMU och DF är ett givet inslag i kursens initialskede. På samma gång lär sig studenterna, vilka olika faser som ingår i utarbetning av en källedition. Ett centralt syfte med kursen är för det första att förbättra studenternas färdighet att läsa och förstå äldre icke editerad svenska där t.ex. syntax och ortografi innehåller rikligt med variation.
För det andra hör det till kursens syfte att kunna utöka antalet dokument i DF-databasen och göra dem tillgängliga för forskare och allmänheten. Att leta fram dokument som handlar om finländare och Finland är därför ledstjärnan under kursen. Kursdeltagarna får i uppgift att gå igenom ett antal sidor i en editerad tänkebok och anteckna varje rättsfall med finländsk anknytning och kontrollera om det redan nämns i FMU. De dokument som Hausen inte upptar i FMU arbetar studenterna sedan vidare med, dvs. man skriver regester för att kunna inkludera dem och respektive dokument i diplomatariet.
För det tredje bidrar kursen till att förbättra kvaliteten hos de tänkeboksdokument som finns i DF-databasen. Som konstaterat är tänkeboksregester inte lika utförliga och språkligt enhetliga som de regester som är skrivna för andra dokument editerade i FMU. Det vore givetvis viktigt att alla regester är av samma kvalitet. Genom att utarbeta nya regester för tänkeboksdokument kan vi skilja mellan edition och regest på samma sätt som i andra editerade dokument, vilket är ett välkommet tillägg i DF-databasens innehåll. Att veta vad en regest har för funktion och hur man skriver sådana är relevant på kursen. Varje kursdeltagare får skriva regest till fem rättsfall. Regesterna skrivs i detta skede på finska. Tanken med finskspråkiga regester är att kunna nå en större publik och tillgängliggöra innehållet bättre för dem som använder DF, t.ex. finska släktforskare. Det finns ingen skrivtradition på finska vad gäller denna texttyp och därför har vi som en del av kursen skisserat riktlinjer för själva skrivandet. En genomgång av de redan existerande svenska regesterna ingår i de framtida planerna.
Kursen har hittills ordnats två gånger. På kursen är vi två lärare varav den ena är nordist och den andra historiker. Vid sidan om kontaktundervisning har individuell handledning haft en framträdande roll. Tänkeböckerna är utan vidare ett krävande material, såväl språkligt som innehållsmässigt. Det är under handledningen vi lärare och studenterna kan fördjupa oss i enstaka rättsfall, deras språk och händelseförlopp. Tillsammans kan vi också lösa problem vad gäller exempelvis ordförråd eller individer i tänkeböckerna. Man kunde likna handledningen vid någon sorts detektivarbete. Å andra sidan är vi ibland tvungna att konstatera att ett visst textställe inte låter sig tolkas entydigt, vilket kan bero på antingen språket eller innehållet. Av både handledarna och studenterna kräver handledningen – och kursen i sin helhet – vilja att ta itu med sådana frågor där utgången inte alltid är säker. Därför är kursen både utmanande och givande på samma gång.
Vi höll den första kursen under hösten 2018. Redan då var det uppenbart att en studieresa till Stockholm och stadsarkivet skulle behövas för att kunna se tänkeböcker i original och jämföra editionen med de handskrivna texterna. För detta ändamål beviljades vi ett resestipendium från Kulturfonden för Sverige och Finland. I den andra kursen (hösten 2019) ingick tack vare detta stöd ett studiebesök i Stockholm och stadsarkivet. På detta sätt konkretiserades mycket av det som vi hade analyserat på lektionerna och handledningen. För tillfället (våren 2022) pågår kursen för tredje gången och en studieresa till Stockholm ingår i planerna.
Avslutning
Det projekt som vi här har beskrivit är ett exempel på lyckat samarbete mellan studenter och lärare i olika humanistiska ämnen, dvs. nordiska språk och historieämnena vid Åbo universitet. Våra studenter samarbetar kring tänkeböckerna och blir tillsammans bättre på att förstå deras språk och innehåll. De har hittills lyckats finna flera dokument som inte ingår i FMU och DF och därmed är studenternas insats central för utvecklingen och utvidgningen av DF. De har analyserat ett utmanande textmaterial och utarbetat regester av god kvalitet. Småningom ska deras regester publiceras i diplomatariet. Studenternas arbetsinsats har varit avgörande på det sättet att vi nu vet att det i Stockholms stads tänkeböcker finns sådant material som handlar om Finland och finländare och som inte varit känt tidigare genom FMU. Arbetet med detta material fortsätter på kommande kurser inom projektet.
Det är dock klart att utvecklingen och kompletteringen av DF i ett längre perspektiv bör bygga på en stabil finansiering, inte enbart på studentprestationer. En standardisering av regester som texttyp och en revidering av de redan existerande regesterna är två områden som skulle kräva åtgärder. Likaså ska de regester som nu är skrivna på finska översättas till såväl svenska som engelska som båda ingår i språkmenyn i DF-databasen.
Litteratur
Originalkällor
Stockholms stads tänkeböcker (SE/SSA/0091 A 4, 1489–1491). Stockholms stadsarkiv. Stockholm.
Tryckta källor
Stockholms stads tänkeböcker 1474–1483. Ser. 2:1. Utgiv. af Kungl. Samfundet för utgifvande av handskrifter rörande Skandinaviens historia med understöd af samfundet Sankt Erik genom Emil Hildebrand. Stockholm. 1917.
Stockholms stads tänkeböcker 1483–1492. Ser. 2:2. Utgiv. af Kungl. Samfundet för utgifvande av handskrifter rörande Skandinaviens historia med understöd af samfundet Sankt Erik genom Gottfrid Carlsson. Stockholm. 1944.
FMU = Hausen, Reinhold (red.), 1910–1935. Finlands medeltidsurkunder I–VIII. Finlands statsarkiv: Helsingfors.
DF = Diplomatarium Fennicum (http://df.narc.fi/).
MESL = Holmbäck, Åke – Wessén, Elias (red.), 1966. Magnus Erikssons stadslag i nusvensk tolkning. Rättshistoriskt bibliotek 7. Lund.
SAOB = Svenska Akademiens Ordbok. https://svenska.se/saob/?id=R_0745-0027.hiKn&pz=7.
Forskningslitteratur
Carlquist, Jonas, 2000. Och war thetta huss lagbudit, lagstondit och hembudith. Om husköp och formelartat språkbruk i Stockholms stads tänkeböcker. I: Edlund, Lars-Erik (red.): Studier i svensk språkhistoria 5. Förhandlingar vid femte sammankomsten för svenska språkets historia Umeå 20–22 november 1997. S. 101–116.
Lamberg, Marko, 2001. Dannemännen i stadens råd. Rådmanskretsen i nordiska köpstäder under senmedeltiden. Stockholm: Stockholmia förlag.
Lähteenoja, Aina, 1947. Rauman tuomiokirjojen katkelmia vuosilta 1504, 1569, 1598 ja 1599. Historiallinen Arkisto 52. S. 47–108.
Moberg, Lena, 1989. Lågtyskt och svenskt i Stockholms stads medeltida tänkeböcker. Niederdeutsch und Swedisch in Stockholms mttelalterlichen Gedenkbüchern. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 58. Stockholm. Stockholms universitet.
Moberg, Lena, 2010. Stockholms stads medeltida tänkeböcker. I: Larsson, Inger m.fl. (red.): Den medeltida skriftkulturen i Sverige. Genrer och texter. Sällskapet Runica et Mediævalia och Stockholms universitet. Stockholm. Scripta maiora 5. S. 108–122.
Pettersson, Gertrud, 2005. Svenska språket under sjuhundra år. En historia om svenskan och dess utforskande. Lund: Studentlitteratur.
Pettersson, Theresia, 2017. Stockholms stads tänkeböcker. Funktionell texthistoria 1476–1626. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. New Series 66.
Salonen, Kirsi, 2009. Synti ja sovitus, rikos ja rangaistus. Suomalaisten rikkomuksista keskiajalla. Historiallisia Tutkimuksia 249. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.
Svanlund, Jan, 1988. När biff-regeln blev regel. Den moderna bisatsordföljdens utveckling som den speglas i Stockholms tänkeböcker. I: Eriksson G. – Svanlund, Jan: Två studier i äldre nysvensk syntax. Meddelanden från institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet 27. Stockholm. S. 31-55.